Om

Gnistan här


En tjej med autism & så unik

Jag är rädd att inte räcka till,
jag är ledsen för att jag inte alltid kan.
Jag rår inte för att jag inte förstår.

Jag försöker att göra, vara, säga som man ska.
Men det funkar inte alltid.

Vågar du hänga på?
Nu drar vi!

:-D

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Lyssnar du?

Jag ville att du skulle lyssna på mig?
Men det kände som det, men ändå inte...
 Någon skrek & då
drog jag dit jag trodde du var, jag såg rädslan &
ditt mod & det du försökte, men vi hann aldrig
säga några ord.

Det sista vi hann säga va Monami, det va dedär snygga kopparna
som är inne nu, de där vackra som min mamma fick
i bröllopspresent,

ja de där jag skojat om
att jag tyckte hon skulle skriva mitt namn
under, så att en dag, kunde jag ha dem i ett av mina skåp.
Jag berättade oxå, eftersom det fanns en oro hos dig
om min vikt att jag sökte på nätet för att hitta ett sätt
att stanna, att varken gå ner eller upp...
Vi hade det trevligt, som vi alltid har på mina stöd
när du varit här...

ja, då då innan detta hände, då
ja, då har det hänt flera gånger innan, fast de gångerna
sprang jag inte...
Jag tyckte bara att det va så hemskt, jag hatade det, jag
gick omvägar för att jag inte ville ha några frågor,
för så väl kände jag mig själv att jag hade svarat på ett fult sätt.

Så många gånger innan, det har stått blågula volvos utanför
dörren, men nu, nu hoppas jag att det inte blir mer,
att inget hänt förut.
Jag har legat i för att inte detta skulle hända, men
ingen verkade lyssna.
Jag sa flera gånger att om det händer, så hoppas jag
att någon visste hur det kändes

Jag menade varkeligen aldrig att dömma personen..
Jag menade aldrig att man borde det..
Men, men......

*detta är verklighet ute hos Gnistan, på kvarteret skatan,
här mår jag inte bra, jag är rastlös, jag vet inte var jag ska göra...
Den detta handlade om, denna hon som sprang, hon som
gick emellan, denna någon, det är jag!
Jag vet att det inte är en omöjlighet.
Jag är den personen, som springer, när jag förstår allvaret.
Då står jag inte å ser på.
Jag vill inte att någon en dag ska veta om *hur det kändes!*
Jag vill inte det.

Hen är tillbaka... Och jag, nä jag är inte ensam..
Nä, men det räcker nu.
Men hon. Den där Gnistan...
Ja, hon vill inte vara rädd där hon bor.
Hon vill aldrig mer höra att hon ska höra av sig
till personalen, för att de ska skydda henne & inte heller
behöva ringa ner för att hon den där Gnistan,
tycker det känns för djävligt att det ska vara så...
Hon som numera skulle känna att det är ok att
tycka att hon borde haft rätt att få bo, med
LSS stöd & vara trygg...*

Jag vet inte hur du reagerar, jag hoppas bara att
du förstår lite av det som jag upplever.
Och du en sak till!
Du som jobbar med detta, det måste gå att lösa på något
sätt eller?

Nä, tjing, nu tar jag bilen & drar en sväng,
ha en fin kväll!
Kram från hon den där Gnistan,
hon som älskar porslinet från Rörstrand som heter Monami ;)

Visst är dom snygga?

På rymmen

Skrattar, det va det roligaste jag kommit på, på
länge, har en tendens att se allt negativt ur avgrunden, att måla
djävlen på väggen... Visst är det jobbigt sär man inte funkar som
man önskar.

Så vem/vad är på rymmen??
Pippi Långstrump & mitt tal, mitt riktiga sätt att
få ihop saker, att kunna förmedla vad jag vill.

Nätet är perfekt IBLAND, ja, ibland är det inte så bra
inte för mig, det kan stressa.
Visst jag tycker att mitt nätverk i cybern är bättre, tätare
än det IRL, för när det krånglar ihop sig & man inte kan
tala om hur det känns, så kan man bara stänga ner.
Bara fälla ner laptopen eller logga ut eller vad.

Jag myntade att mitt språk, hur det låter när jag
är 100% Gnistan, är iof det hela tiden, men när det
är pausat, på semester... tycker faktiskt *på rymmen*
va bäst.

snart kommer det tillbaka, är inte stressad för det.
Jag tror inte att man helt kan lista ut, hur det kommer sig
att det rymmer, men märker att det kan bero på
något som stressar, men riktigt, när var eller hur.
Ingen aning.
 


Hade iaf en helt underbar Lördag m min famillia...
Grill, bad, chill, fika...
Lite hjulande & sparkande på fotboll med..
Sköna hjärtan jag har.
Älskar er!

Kram från mig till dig!!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag chefar

Tid är en bristvara i samhället idag, det finns inte mycke
tid över, egna intressen kommer för saker hinns inte med.

kom på en sak, ett bra sätt att tänka på när man jobbar med,
människor.
Jag blir irriterad när det inte koms i tid, det beror inte på
att jag är en gnällig tant.
Det beror snarare på att jag tycker det är nonchalant att inte komma.

Visst finns det orsaker till varför man är sen, det finns ju saker
som kommer plötsligt som man blir tvungen att ta istället.

Men att komma försent nästan alltid, med en ursäkt, med ett
ord förlåt att jag blev sent.
En chef skulle aldrig acceptera det beteendet, man skulle
få påbackning, varför man kom försent & efter upprepade gånger
så får man gå. eller?

När man jobbar här, med människor, så tycker man annorlunda,
man kommer ju inte försent till sitt jobb, jobbet där man
jobbar med människor, det är något man vet, man sökte jobbet,
för att man vill jobba. Eller??? :-\

Du som jobbar som boendestödjare, personal på ett boende, ska
veta en sak. Mitt hem är din arbetsplats, du bor inte här.
Du jobbar här, du har lön för att vara här & detsamma gäller.
Går du till ditt jobb bara för att visa arbetskollegor & chefer att du
vill? Struntar du i att kolla tiden när du ska besöka Gnistan?

Det är nonchigt så det bara ryker om det.
Du får inte komma försent!!!
Det är inte alls konstigt att vi tröttnar, vi tycker inte att du sköter ditt jobb
och vi är din chef, för om vi inte hade funnits så hade inte
detta jobbet funnits heller.

Detta är så tråkigt & jag vet av egen erfarenhet att det är jobbigt
när vårdtagare eller personer med rätt till boendestöd, assistans
klagar.
Ja, det är fruktansvärt, för vi ska väl hålla truten???
 
Om ni vill veta. Gnistan är obekväm, jag konfronterar detta, visst
låter jag det passera en tid, kanske säger jag något.
Men sedan rinner bägaren över.

Ska berätta en upplevelse under mitt verksamma liv, då
när jag jobbade, jag hade ett jobb som krävde styrka, som
krävde uthållighet, men ett så kul arbete.

Av en händelse, så blev jag fastanställd på bara någon dag.
Märkligt, jag är en arbetsmyra & har alltid gjort mitt yttersta
vad jag än jobbat med.
Men vi va på ett ställe där vi hade en tid att passa ett jobb skulle
vara utfört till ett klockslag.
Vi hade en timvikarie, som gick in då & då.

Jag hade sett att hon mest latade sig, man blir förbannad på
människor som bara halkar med utan att göra något.
En dag när hon skulle gå, så kollade jag eftersom deadline närmade sig
och i princip överallt hade hon slarvat eller inte gjort något alls.

Jag tog henne.. jag sa: du får inte komma tillbaka för du jobbar inte
och förvänta dig ingen lön.. Alltså, efteråt så kom jag på hur
irriterad & arg jag varit & att jag uttalat ord som inte va mitt problem.
Så jag ringde upp min chef & berättade vad som hänt & att jag gett henne
sparken.. Han: tack så mycket, jag har inte kunnat med!!

Usch för att vara Gnistan, men å andra sidan.
Du gör inte som du vill.

Jag chefar för ditt jobb, kommer du sent ofta?
Du kan bli kickad, så ta inte ditt arbete för givet.

Det blev en bra upplysning, jag hoppas att du förstår
hur jag menar.

Kram Gnistan <3

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag har INTE ont ;)

Hello igen ;-)

ska uppdatera lite.
Det är fantastiskt skönt att de tagit bort gallan,
känns som jag tjatat runt om det.
För mig är det en STOR sak.

En sådan lättnad, titthål, vet du det känns
mycket märkligt att inte ha ont.
Det har inte riktigt gått in tror jag.
JAG HAR INTE ONT!
Fantastiko!!! :-P

Härligt, märkligt.
Kram & ha det bra, vi hörs.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

gallstenen är väck & där kom abstinensen

Jag har som ni vet gått runt med gallsten,
som verkligen har bråkat med
mig lääääääänge.
Det har känts drygt 2.5 månad blev det.

Torsdags 23/7 -15 blev det operation.
Så härligt, jag kände LYCKA!!!!!

Så opererades jag & de plockade ut en mycket
ful stor jävla sten med gallblåsa...
4 små hål, ärr som med tiden försvinner.

Jag har ätit smärtstillande som innehållit morfin, i nästan varjedag
sedan jag fick det anfallet, det har varit ja, ni vet ju lite.
Meningen va att jag skulle gått hem senare på em samma
dag, men op blev lite sent.
Så jag blev inlagd över natten.

Och det sprutades morfin rakt in.
*Jag vill poängtera en sak
OBS!
Jag å mitt smärtcentra ser inte ut likadant och jo, jag
kanske bad om för mycket.
Det va inte för att jag egentligen ville. Jag hade ont, men
hur ont. usch mildamatilda, jag vet inte på en skala,
jag hade så ont innan, så mot det, så hade jag ju inte alls ont.*

I måndags tyckte jag mina öronhängen skallrade mer än
vanligt... hahaha...
Kände mig nästan lite sjuk..
Jag hade inte tagit någon smärtstillande, jag vet inte, men jag
förstod vad som hände.

Jag hade abstinens.
Jag vaknade kallsvettig, alla lakanen va genomsura.
Jag drömde märkligt i 2 nätter, inget läskigt, bara
märkligt, jag hade ingen sån där känsla
om drömmen, den va utan känslor.
Jag har hostat, nysit, feberfrossa, haft jätteont.
kanon yr.
smått paranoid.
orolig

Det har varit jättejobbigt.
Men tack någonstans!
Jag mår mycket bättre, ja, helt?
Vet inte.. vågar inte svara på det än.

Om jag hade vetat, hade jag tagit det?
JEPP! inga tveksamheter.

Ville bara tala om det.
Jag har inte tänkt att man kan bli sådär
av abstinens.
Jag slutade röka, men kände mig mest bara orolig.

Ha en fin kväll, hoppas att solens strålar kommer
snart, det vore uppiggande.
Puss & kram

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg